År 1990 fanns det en annons i UNT, " Pensionat till salu i Grisslehamn". Vi bokade ett besök och i matsalen sa det "klick ". Samma dag var det bestämt, hela famljen flyttar till Grisslehamn. Efter ett par år får barnen åka SL-buss till byskolan på Singö, en av Sveriges vackraste skolvägar. Idag är barnen utflugna och det är endast Annika som bor kvar i pensionatet. Det ger en familjekänsla i kontakten med gästerna.
 
Hela pensionatet andas sekelskifte då renoveringen har varit varsam i det gamla huset från 1910-talet. Stor vikt har lagts vid att behålla känslan av det gamla i val av kulör, material och möblering. Nystrukna lakan, spetsgardiner och vackert porslin bidrar till känslan.

Pensionatets historia

Solgården inregistrerades som pensionat 1932 av Amanda Palm. Från början var hon småskollärarinna men omskolade sig till sjuksköterska. 
Karin Gullberg, som är född i huset, berättar:
 
"När Amanda pensionerades i femtioårsåldern frågade hon sin bror, som hade affär i Grisslehamn om hon inte fick starta pensionatsrörelse i huset. Det hette då Solhem. Amanda dog 1956 och då hade pensionatet varit stängt några år. Det var för övrigt Amandas bror Gustav Adolf Wederbrant som byggde huset i början på 1900-talet."
 
"De flesta gäster kom med båt, 1932. Innan vägen till Singö byggdes, bodde ibland människor över på pensionatet. Nästa dag tog de båten till Singö. På påskarna kom det mycket gäster. De kom ut för att titta till sina sommarstugor och så bodde de över på pensionatet."

"I början annonserades efter kokerska och servitris. Amanda Palm var själv mycket duktig att laga mat och hade en del norrlänska specialiteter, t ex fårfiol. En annan av hennes specialiteter var att äta kinderna på lake och torsk. Två lärarinnor kom varje sommar och städade och serverade, förde bok och tog betalt."

"En enfärgad klänning och vitt förkläde var serveringsdräkt. Amanda hade ibland sin sköterskeuniform, findressen, i svart med vitt krås. Hon satt med vid bordet med gästerna. Ebba Bodin städade, var baderska och hämtade friskt vatten från brunnen till alla rummen."

"Det var mest medelålders människor i 40-50-årsåldern och det var ett gott förhållande mellan gäster och personal."

"De badade i Hedersviken. En av gästerna satt ofta vid havet och målade. Han var ingen konstnär men han målade och frun satt bredvid och läste."

"Povel Ramels föräldrar bad om ett isolerat rum åt sonen eftersom han skulle spela grammofon."

"Ibland var det filminspelning, bl.a. Havets melodi med Sigge Fürst spelades in där och Hemsöborna från 1944.Färden på isen spelades in utanför Engströms atelje." 

"Bonniers var gäster på pensionatet...... Jag minns också en sekreterare till Wallenberg. Hon hade så många vackra juveler på sig till middagen."

"Fru Engström kom länge och badade. Hon bodde även långa tider på pensionatet eftersom hon inte orkade elda hemma och hålla varmt när hon blev gammal."

"Det rådde ingen konkurens mellan pensionaten i Grisslehamn. På Havsbaden under fru Forsells ledning var det mera överklass. På Björkudden var det enklare och primitivare än på Solgården. Hilma på Björkudden tog också emot ett enklare sorts gäster, som inte ställde så höga krav. Det fanns tillräckligt med gäster för alla."

   

Grisslehamns historia

 När man står med ryggen mot ICA i Grisslehamn har man ett igenvuxet sund framför sig på andra sidan vägen. För trettio år sedan grävdes en rad murkna stolpar upp här, troligen en gammal kajkant. Här låg Björholmasundet som skilde Byholma i norr från Tomta i söder. Genom sundet for vikingarna österut för tusen år sen. Men det skulle dröja till 1756 innan samhället Grisslehamn blev till. Då flyttades posten hit från den by nedåt Väddö som i dag kallas gamla Grisslehamn. Därifrån hade posten sedan gammalt fraktats över havet till Åland. Postroddarna fick kortare väg över havet, det nya samhället växte.

Sveriges port åt öster
Under de kommande tvåhundra åren blev Grisslehamn Sveriges port åt öster: nyheter från världen kom dit, trupper fraktades därifrån, generaler och kungar stannade över natten. Under ryska kriget 1808-1809 låg Grisslehamn nära fronten. Den optiska telegrafen hade en station på berget bakom byn, Stockholm nåddes med budskap på en dryg halvtimme. De slagna svenska trupperna på Åland drog sig tillbaka hit över isen i mars 1809, kosackerna under Kulneff följde efter och besatte tillfälligt Grisslehamn. Stugan där Kulneff bodde bär fortfarande hans namn. När freden kom byggdes en militärkasern, Grisslehamn blev en befäst gränsort, tullen fick eget hus, invånarna blev allt flera.

När Krimkriget pågick på 1850-talet blev Grisslehamn åter en viktig plats. Engelska krigsfartyg angjorde Grisslehamn, som nu hade förbindelse med världen genom den nya elektriska telegrafen. Så följde seglationens årtionden. Till Grisslehamn kom traktens stora segelfartyg, många av byns män var ute på världshaven. 1870 sattes den första ångbåten in på postlinjen till Åland. Ett varv byggdes, jobben blev allt flera. Runt förra sekelskiftet öppnades flera pensionat i Grisslehamn. Byn blev känd bland semestrande stadsbor, och bland konstnärer och författare som gästade Albert Engström, som bosatt sig i Grisslehamn.

Fiske- och semesterort
Fisket har sedan gammalt varit viktigt för Grisslehamn. 1917 byggdes ett strömmingsrökeri, som kom att kalla världens största. Senare anlades en fiskfabrik. 1949 var trettio båtar ute på dagligt fiske. Men fisket har gått tillbaka. Nu är bara några få Grisslehamnsbor fiskare på heltid. År 2006 har Grisslehamn varit samhälle i 250 år. Byn som kom med posten har ovanligt mycket att erbjuda: en spännande historia, fri orörd natur, tystnad och milslånga klippstränder, tillgängliga för alla.

Grisslehamn har en egen hemsida med information om evenemang, restauranger, kultur och historia, besök gärna den www.grisslehamn.se