Pensionatets historia
Solgården inregistrerades som pensionat 1932 av Amanda Palm. Från början var hon småskollärarinna men omskolade sig till sjuksköterska.
"När Amanda pensionerades i femtioårsåldern frågade hon sin bror, som hade affär i Grisslehamn om hon inte fick starta pensionatsrörelse i huset. Det hette Solhem då. Amanda dog 1956 och då hade pensionatet varit stängt några år". Det var för övrigt Amandas bror Gustav Adolf Wederbrant som byggde huset i början på 1900-talet."
"När Amanda pensionerades i femtioårsåldern frågade hon sin bror, som hade affär i Grisslehamn om hon inte fick starta pensionatsrörelse i huset. Det hette Solhem då. Amanda dog 1956 och då hade pensionatet varit stängt några år". Det var för övrigt Amandas bror Gustav Adolf Wederbrant som byggde huset i början på 1900-talet."
"De flesta gäster kom med båt, 1932. Innan vägen till Singö byggdes, bodde ibland människor över på pensionatet. Nästa dag tog de båten till Singö". "På påskarna kom det mycket gäster. De kom ut för att titta till sina sommarstugor och så bodde de över på pensionatet".
"I början annonserades efter kokerska och servitris. Amanda Palm var själv mycket duktig att laga mat och hade en del norrlänska specialiteter, t ex fårfiol. En annan av hennes specialiteter var att äta kinderna på lake och torsk. "Två lärarinnor kom varje sommar och städade och serverade, förde bok och tog betalt."
"En enfärgad klänning och vitt förkläde var serveringsdräkt. Amanda hade ibland sin sköterskeuniform, findressen, i svart med vitt krås. Hon satt med vid bordet med gästerna. Ebba Bodin städade, var baderska och hämtade friskt vatten från brunnen till alla rummen".
" Det var mest medelålders människor i 40-50-årsåldern och det var ett gott förhållande mellan gäster och personal".
"De badade i Hedersviken. En av gästerna satt ofta vid havet och målade. Han var ingen konstnär men han målade och frun satt bredvid och läste."
"Povel Ramels föräldrar bad om ett isolerat rum åt sonen eftersom han skulle spela grammofon".
" Ibland var det filminspelning, bl.a. Havets melodi med Sigge Fürst spelades in där och Hemsöborna från 1944.Färden på isen spelades in utanför Engströms atelje".
"Bonniers var gäster på pensionatet...... Jag minns också en sekreterare till Wallenberg. Hon hade så många vackra juveler på sig till middagen".
"Fru Engström kom länge och badade. Hon bodde även långa tider på pensionatet eftersom hon inte orkade elda hemma och hålla varmt när hon blev gammal".
"Det rådde ingen konkurens mellan pensionaten i Grisslehamn. På Havsbaden under fru Forsells ledning var det mera överklass. På Björkudden var det enklare och primitivare än på Solgården. Hilma på Björkudden tog också emot ett enklare sorts gäster, som inte ställde så höga krav. Det fanns tillräckligt med gäster för alla".
Berättat av Karin Gullberg som är född i huset.
"I början annonserades efter kokerska och servitris. Amanda Palm var själv mycket duktig att laga mat och hade en del norrlänska specialiteter, t ex fårfiol. En annan av hennes specialiteter var att äta kinderna på lake och torsk. "Två lärarinnor kom varje sommar och städade och serverade, förde bok och tog betalt."
"En enfärgad klänning och vitt förkläde var serveringsdräkt. Amanda hade ibland sin sköterskeuniform, findressen, i svart med vitt krås. Hon satt med vid bordet med gästerna. Ebba Bodin städade, var baderska och hämtade friskt vatten från brunnen till alla rummen".
" Det var mest medelålders människor i 40-50-årsåldern och det var ett gott förhållande mellan gäster och personal".
"De badade i Hedersviken. En av gästerna satt ofta vid havet och målade. Han var ingen konstnär men han målade och frun satt bredvid och läste."
"Povel Ramels föräldrar bad om ett isolerat rum åt sonen eftersom han skulle spela grammofon".
" Ibland var det filminspelning, bl.a. Havets melodi med Sigge Fürst spelades in där och Hemsöborna från 1944.Färden på isen spelades in utanför Engströms atelje".
"Bonniers var gäster på pensionatet...... Jag minns också en sekreterare till Wallenberg. Hon hade så många vackra juveler på sig till middagen".
"Fru Engström kom länge och badade. Hon bodde även långa tider på pensionatet eftersom hon inte orkade elda hemma och hålla varmt när hon blev gammal".
"Det rådde ingen konkurens mellan pensionaten i Grisslehamn. På Havsbaden under fru Forsells ledning var det mera överklass. På Björkudden var det enklare och primitivare än på Solgården. Hilma på Björkudden tog också emot ett enklare sorts gäster, som inte ställde så höga krav. Det fanns tillräckligt med gäster för alla".
Berättat av Karin Gullberg som är född i huset.
